När du hör ordet Estonia tänker du säkert på en av de mest tragiska händelserna i nordisk historia. Det var natten till den 28 september 1994 som passagerarfärjan m/s Estonia förliste i Östersjön, på väg från Tallinn till Stockholm. Av de 989 personerna ombord överlevde bara 137. Olyckan blev inte bara en nationell tragedi – den förändrade också hur vi ser på säkerheten till sjöss för alltid.
Natten när Estonia sjönk
Kvällen den 27 september började som en blåsig men vanlig höstkväll. Fartyget lämnade Tallinn med destination Stockholm, och vågorna reste sig till flera meters höjd. Många passagerare gick till sina hytter för att vila inför den nattliga överfarten. Men strax efter midnatt började något gå fruktansvärt fel.
Ett kraftigt ljud hördes från bogvisiret, den stora dörren som skyddar bildäcket i fören. Tio minuter senare skakades skeppet av ytterligare ett brak – bogvisiret hade lossnat helt. Vatten forsade in på bildäcket och lutningen ökade snabbt. Inom loppet av en halvtimme låg fartyget upp och ner i havet. De som lyckades ta sig ut hamnade i iskallt vatten där vågorna slog hårt.
Många passagerare försökte ta sig till båtdäck, men livbåtarna kunde inte sjösättas på grund av den kraftiga lutningen. De som överlevde gjorde det genom att klamra sig fast vid livflottar eller bli uppdragna av helikoptrar i gryningen.
Hjältarna under räddningsarbetet
Färjor i närheten, som M/S Mariella och M/S Silja Europa, fick nödsignalerna och ändrade kurs mot olycksplatsen. Men de hann inte fram förrän timmar senare, och vädret gjorde räddningsarbetet nästan omöjligt. Helikoptrar skickades ut från Finland och Sverige när dagen grydde, och tillsammans lyckades de rädda 137 personer ur det kalla havet.
Vattnet höll bara omkring 10 grader, och vinden gjorde det nästan omöjligt att simma. Många dog av nedkylning innan hjälpen hann fram. Estonia hade sjunkit på en plats där djupet är ungefär 80 meter, vilket gjorde bärgning mycket svår.
Varför sjönk Estonia egentligen?
Den officiella haverikommissionens rapport slog fast att bogvisiret brast och slet med sig bogrampen, vilket gjorde att vatten kunde forsa in på bildäcket. Fartyget var inte konstruerat för så öppet hav som Östersjöns mitt, och kombinationen av storm, felkonstruktion och otur ledde till katastrofen.
Men långt ifrån alla har accepterat den förklaringen. Flera teorier har cirkulerat genom åren – från smuggling av militärt material till hemliga transporter. Trots att nya undersökningar gjorts har inga bevis hittats för sabotage. Det står dock klart att Estonia hade konstruktioner som inte var tillräckligt säkra för de hårda förhållandena den natten.
Ett fartyg med lång historia
Innan hon hette Estonia hade färjan flera andra namn. När hon byggdes 1980 på Meyer Werft-varvet i Tyskland döptes hon till Viking Sally och gick mellan Stockholm och Åbo. Senare bytte hon namn till Silja Star och därefter Wasa King. Först 1993 fick hon namnet m/s Estonia och började gå mellan Stockholm och Tallinn.
Trots sitt moderna utseende var fartyget inte helt lämpat för öppet hav. Hon saknade vissa säkerhetsdetaljer som extra vattentäta skott bakom bogrampen, något som senare visade sig ödesdigert.
Djupet där Estonia vilar
Idag vilar vraket av Estonia på ett djup av ungefär 80 meter på Östersjöns botten. Den exakta platsen är känd, men den har förklarats som en gravplats med gravfrid. Sverige, Finland och Estland beslutade gemensamt att området ska lämnas i fred, som en viloplats för de 852 som miste livet.
Några år efter olyckan lyftes bogvisiret upp från botten för att undersökas. Det väger hela 64 ton och är idag bevarat som ett historiskt föremål på Muskö, som en påminnelse om händelsen.
💡 Visste du detta om Estonia?
Färjan byggdes på rekordtid och levererades redan sommaren 1980, men alla hytter var inte ens färdiga när hon började trafikera Östersjön. Hon var dessutom ursprungligen avsedd för kustnära vatten – inte för öppet hav som rutten mellan Stockholm och Tallinn. Detta var en av de faktorer som senare ifrågasattes i haveriutredningen.
Minnet av katastrofen lever kvar
För många svenskar är Estonia fortfarande ett öppet sår. De flesta som miste livet kunde aldrig begravas i land, och därför har minnesplatser byggts för att hedra offren. Den mest kända finns på Djurgården i Stockholm, bakom Vasamuseet. Där står en böjd stenmur med namnen på alla som dog den natten.
Liknande minnesplatser finns även i Finland och Estland. De fungerar som stillsamma platser för eftertanke, dit anhöriga och vänner kan gå för att minnas.
Estonias plats i svensk historia
Katastrofen blev en vändpunkt för hur Sverige hanterar stora olyckor. Regeringen införde nya rutiner för passagerarlistor, säkerhetskontroller och räddningsutrustning. Även internationella sjöfartsregler skärptes, vilket har gjort dagens passagerarfartyg betydligt säkrare.
Särskilt bogvisiren har fått nya krav. De måste idag kunna stå emot mycket högre belastning, och varje färja som trafikerar öppet hav inspekteras regelbundet för att undvika en upprepning av det som hände den natten.
⚓ Tips för dig som reser till sjöss
Om du reser med färja, ta alltid en stund för att notera var nödutgångarna finns och hur du når livflottarna. Se till att veta var din flytväst ligger och håll dig lugn om larmet går. De flesta färjor har idag moderna säkerhetssystem som övervakas dygnet runt – men lite egen beredskap kan göra stor skillnad.
Estonia i dokumentärer och medier
Sedan olyckan har flera dokumentärer om Estonia producerats. De mest kända har gjorts av SVT och andra nordiska kanaler, där överlevande berättar sina historier. Även internationella filmteam har granskat olyckan, och ämnet väcker fortfarande starka känslor.
Många dokumentärer lyfter fram hjältedåden – passagerare och besättningsmän som försökte hjälpa andra mitt i kaoset. Andra fokuserar på nya dykningar och upptäckter som gjorts i modern tid, till exempel nya skador på skrovet som har diskuterats flitigt i media.
Nya undersökningar av vraket
År 2021 fick dykare tillstånd att filma vraket igen, efter många års förbud. Det väckte debatt, eftersom platsen anses helig. Men resultaten gav ny information om skrovets skick och visade att vissa teorier kunde avfärdas. Även om många fortfarande hoppas på fler svar är Estonia vrak idag framför allt en plats för minne och respekt.
Lärdomarna efter tragedin
Efter förlisningen infördes flera säkerhetsförbättringar inom sjöfarten. Bland annat krävs det nu att passagerarfärjor ska kunna motstå vatteninträngning även om bogvisiret skadas. Dessutom måste livbåtar och nödsystem fungera även vid kraftig lutning.
Här är några av de viktigaste förändringarna som gjordes efter olyckan:
- Nya internationella säkerhetskrav för passagerarfärjor
- Striktare kontroll av bogvisirens konstruktion
- Förbättrade rutiner för nödsituationer och evakuering
- Krav på snabbare registrering av passagerare
Tack vare dessa förändringar är det i dag mycket säkrare att resa till sjöss. Men varje gång någon nämner när Estonia sjönk, väcks minnet av natten då 852 liv gick förlorade och världen förändrades för alltid.
