ta-1_round.gif (6129 bytes)

 

En berättelse om hur det kan bli när mahognyn kallar.

 

Varför det blev som det blev

Mia och jag började så smått att se oss om efter en båt. Vi gick sakligt och nyktert igenom vilken peng som kunde avvaras och vad vi skulle kunna tänkas använda båten till. Vi kom fram till att; kvällsturer i Mälaren och runt omkring i Stockholm, helgturer i skärgården och någon gång eventuellt en veckas semesteråkning med övernattning i båten, var det som vi ville med vårt båtägande. Eftersom vi har arbeten som kan ta en hel del tid så kom vi fram till att en någorlunda modern daycruiser i plast nog skulle vara det mest passande för oss. "Underhållsfri" och med en stor motor så att vi kunde ta oss dit vi ville med fart (den moderna människans dilemma – ut i naturen men det får inte ta någon tid). Åkte runt och tittade på Coronet 21 och 24 DC, Bertram moppies, Wellcraft-båtar från 70-talet, Nimbus 21 och 22 DC och (tyvärr) en och annan Ockelbo DC21 blev väl också besedd. Båtar i varierande skick avverkades i rask takt under några sena sommarmånader. Allt från toppexemplar till rena vrak.

 


Inom mig växte, för varje plastbåt jag tittade på, en starkare och starkare känsla. En känsla av att det var något som var fel. Jag blev mer och mer på dåligt humör för varje båt!

Är det här jag? Ser jag mig själv åkandes i den här båten? Är det här rätt? Kommer från en släkt som på mammas sida är från Åland. Båtbyggare, fiskare och bonderedare. Snipor, ekor, galeaser och skonare. Livräddningskryssare och trålare. Handelssjöfart och färjor. Händiga människor med havet och flytetygen i blodet. Somrarna på landet med morfar och båtarna. Tjära, tändkula, laxflaggor och måsar. TRÄ.

På pappas sida hantverkare. Farfar var finsnickare med inredningar på arbetsordern. Kvällarna efter hans pension tillbringades i en källare i Årsta. Undertecknad, storögt, stirrandes på brödernas modellbåtar. Farfars svarvade skålar och stora maskiner. Exotiska träslag och fint arbetade detaljer. Linolja, terpentin, mahogny, teak och ek. TRÄ.

Trä?

Plast?

TRÄ!


Har hela mitt liv varit involverad i fordonshobbyn. Bilar, mc, mopeder, cyklar och modeller. Alltid något gammalt fordon under renovering. Alltid varit intresserad och aktivt deltagande i fordonshobbyn. Furusnipan (byggd av en morbror) på Åland åkte troget ur och i varje år. En av mina bröder har varit med i MSF i åratal och jag läste alltid hans "Veteranbåten" med stort intresse.

Till slut kom den oundvikliga frågan till mig under en sen natt och den hade faktiskt inslag av existentiellt grubbleri:

Är jag plastbåtsägare? Kan jag ha en massproducerad produkt där, om man tittar bakom kulissen, tomheten ekar. Lyft på heltäckningsmattan och hitta……ingenting! Plast. Dött. Dålig passform och kalla ytor. Stanken av ond kemi. Som arkitekt och i hjärtat funktionalist gjorde det mig också ont att se all påklistrad smäck-design utan den minsta koppling till funktionen "båt". En träbåts design är ju direkt länkad till dess konstruktion och vice versa. Det är funktionalism för mig. Svaret på frågan – "är jag en plastbåtsägare och är plastbåt jag" var med ett rungande nej besvarad.

Började sakta, medvetet eller omedvetet, försöka mjuka upp Mia angående båtköpet. Sådde små frön av trä. Intrigerade och manipulerade och sakta men säkert hade jag nästan omärkligt förintat vår överrenskomna användandespecifikation. Hon svalde med andra ord betet och jag fick tillåtelse att titta lite efter en passande träbåt av äldre modell.

Min kravspecifikation såg ut så här:

  • Mahogny.
  • Kravell.
  • V-botten, skarpa slag (inte ett absolut krav men nästan…..)
  • Original eller möjligt att återställa.
  • Måste kunna sjösättas och användas sommaren 2000.

Började snoka runt och lusläste dagligen allt jag kunde komma över i köp&sälj-väg. Några trötta båtar dök upp men ingenting riktigt lockande. Veckorna gick och jag kände att hösten och vintern närmade sig med stora kliv. Tiden, eller rättare sagt bristen på tid, började göra att jag måste ändra taktik. Bestämde mig för att sluta läsa annonser och istället aktivt söka upp intressanta båtar. Drog mig till minnes ett par båtar som jag reflekterat över under mina promenader runt Södermalm. Båda två var snabbgående båtar från ca 40-50-tal och bägge var vid första anblicken troligen från någon av Forslundarnas ritbord. Hade under flera år gått och småkikat lite på dem och sett dem gradvis förfalla. Tog mopeden (Crescent 2000 –57) ner till stranden och mycket riktigt där låg dom båda två där jag kom ihåg dem. Började jaga rätt på ägarna. Fick efter lite sökande till slut tag på deras telefonnummer. Den ena båten föll sedan ganska snabbt bort då det visade sig att den var helt tom inuti, rundbottnad samt att det behövdes bytas en hel del bord. Den andra däremot kvarstod som högintressant.

 


Ett gediget båthus ingick i köpet.

 

 

 

 


Ägaren hade köpt den för ca 5 år sedan, gjort en renskrapning av däck och överbyggnad, lagt på 3 lager fernissa och sedan dess ingenting. Ingenting. Totalt grå och eländig. Inte en flaga fernissa satt kvar på de horisontella ytorna. Friborden i sin tur var av någon ytterligare tidigare ägare illa skrapade, bitvis tvärs fibrerna, och sedan fernissade med mycket bets i fernissan. Ett par meter in på friborden akterifrån var fernissan delvis borta och mahognyn var vit-grå. Kromdetaljerna, av vilka det fanns rikligt, var med några undantag i princip kromlösa. Någon eller några av tidigare ägare hade helt enkelt valt att slipa även på dem när dom slipade på fernissan! Ytskikten var helt enkelt slut. Snokade runt i båten och fann att det mesta såg bra ut i grunden, hittade inget dåligt trä men betrodde inte mig själv tillräckligt för att gå vidare på egen hand. Jag var ju vid det här laget hopplöst och totalt kär och det vet ju de flesta hur blind man kan vara just då.

Bad ett par kamrater med egen erfarenhet av liknande båtprojekt att följa med. Fick tummen upp angående grundskicket men ett finger höjdes i varningens tecken vad gällde tidsåtgången. Det skulle bli på håret att jag skulle hinna återställa båtens exteriör till våren. Kamrat Mats (Burre, Pettersson, stegbotten, –38, som tyvärr brann upp i våras) sade att 4-500 timmar nog var realistiskt och kamrat Roger (Cherie, Ljungberg, -35, också lågornas rov) höll med.

Ägaren var först lite tveksam till att sälja men det verkade inte helt omöjligt. Han måste kontrollera med familjen först. Ägaren återkom med ett för mig positivt besked. Han sade - "Jag vill behålla båten men jag inser att det är på gränsen till kriminellt att låta den förfalla mer" (den hade för övrigt legat utan täckning större delen av föregående vinter). Vi gjorde upp om att affären skulle avslutas definitivt vid upptagningen så jag fick möjlighet att kontrollera botten ordentligt.

Så kom det sig att Mia och jag en söndag i oktober stod som ägare till en 10*2,8 meters mahognybåt. Totalt det motsatta mot vad vi ursprungligen var överens om. Jag var lycklig som ett barn. Sedan dess har jag varit på en ordentlig "resa" och det har så klart varit stunder då jag förbannat min enfald och ångrat mig. Har aldrig ångrat själva båten då den i grundskicket har visat sig överträffa alla förväntningar och ju mer jag undersökt den desto bättre har den visat sig vara. Nej, de stunder jag sett saker och ting mer åt det svarta hållet har det berott på de begivenheter i det övriga livet jag varit tvungen att försaka på grund av tidsbrist och trötthet. All min initiativförmåga har helt enkelt gått åt till båten och i princip allt annat har fått ligga i träda under tiden.



Hur det blev som det blev

Har från yrkeslivet erfarenhet av projektstyrning. Utifrån denna erfarenhet gjordes en grov skiss på vad som skulle göras, när det skulle göras och vad det fick kosta. För att ha någorlunda kontroll på hur projektet låg till förde jag dagbok från första dagen. Hoppas min historia och dagboken kan vara till nytta för någon som går i tanken att göra ett träbåtsköp.

Ambitionsnivån är att skrovet skall vara i toppskick och däck och överbyggnad i fint bruksskick. Den planen grundar sig dels i att skrovet har förutsättningarna för att verkligen bli i det närmaste perfekt, dvs gott om material och inga djupare skador och dels i att överbyggnad och däck inte har det dvs är tunnskrapade, har lite småskador samt skall brukas av två vuxna och två barn (varav det bara är en person, gissa vem, som kan tänka sig att ha skoförbud). Jag får helt enkelt rätta kraven efter verkligheten. Förhandlade, familje-internt, bort en sjuttiotals-pulpit mot att badbryggan fick bli kvar.

 

 



Några punkter/råd som är att tänka på vid båtprojekt (utöver själva båten) och som ger grundförutsättningarna för att det skall gå att genomföra:

Båthus - Ett sådant av gediget slag ingick i vårt båtköp. Tillräckligt stort för att kunna arbeta runt och ovanpå båten utan att vara pygmé. Min erfarenhet säger att 90 cm (absolut minimum) fritt runt båten behövs för att kunna arbeta vettigt. Våra presenningar var dock inget vidare och det kostade extra tid och möda innan jag fick det tätt nog för att hålla ute regn och rusk.

Bockar - Av stadigt och passande slag. Ingick också i affären.

Verktyg - Skakslip, skrapa, långbräda och diverse små specialgjorda skrapor hade jag själv eller fick låna av kamrater.

Belysning - 3st 500 W halogenlampor var ovärderligt att ha i vinterns mörker och kyla.

Mat - Ordentligt med mat och dryck behövs för att orka arbeta i utetemperatur under vintern. Speciellt efter att först ha "lönearbetat" en hel dag för att sedan dra på sig overallen och fortsätta 4-8 h till!

Värme - Blåställ, helly-hansen underställ, tröja med polokrage, "rånarluva", raggsockor, kängor och handskar har fungerat för mig.

Acceptans - Stöd och förståelse för projektet i familjen. Bli inte för fanatisk utan fortsätt ge din partner/familj det som gör livet ihop värt att leva (dyrköpt erfarenhet från tidigare projekt).

 

 


 

 

 


Sjösättning..................

 

 

 


Damen det hela handlar om

Konstruerad av Gideon och Owe Forslund (enl Owe F). Byggd 1950 på Forslunds varv av Helge Beckmark med arbetslag. Beställare var Fritz Dohrn, reklam-man. Döpt till TIN A TIN TWO. Utställningsbåt på Marmorhallarna. Under sina första år var TIN A TIN (TWO har aldrig stått med på båten eller sagts i dagligt tal) en ca 8 meters kupé. 1953-54 blev hon förlängd och ombyggd till sin nuvarande form, en 10 meters expresskryssare. Motor har varit allt från rak sexa till V-åtta. Med sin v-botten och skarpa slag har den haft ett fartregister på upp till 27-28 knop. Idag med en Ford-diesel så ligger marsch på 15 och max runt 17. Undermotoriserad och det skall på sikt åtgärdas. KSSS-registrerad 1955-69.

Material:

12,5 L Schooner fernissa, 10 L rå kallpressad linolja, 5 liter kokt linolja, 7 L Intertox, 3 l blymönja, sandpapper, plastiskt trä, 10 L Internationals mahognybets, gasmask, penslar, dammsugarpåsar, stenkolstjära, vattenlinjefärg, t-sprit, 15 L balsamterpentin, halogenlampor, tacrag, trasor, planstrykare, skruv.

Dagbok (klicka för att se hela) :

10-okt

Upptagning, kranbil. Torkade ur botten, tog hem krom.

8

11-okt

Regnat. Blött i botten igen. Torkade. Ågren över frost. Fixade försäkring.

1

12-okt

Tog ur dynor och durkar, torkade ur botten(igen).

2

De närmaste årens fortsatta arbete i prioritetsordning:

Upprätthålla och utveckla resultatet av redan nedlagd möda – mer fernissa, bättre porfyllnad.

Ytskiktrenovera inredningen.

Ytskiktsrenovera botten. Under vattenlinjen är skrovet struken med stenkolstjära och det hör väl inte riktigt hemma på den här typen av båt.

Byta kupéns rutor från plexi till glas.

Kroma om resten, dvs. svanhalsventiler, strålkastare och lite småprylar till gösstaken.

Motor på 150-200 hk.

Amerikansk, stor, 40-tals bilratt. Originalet skall enligt uppgift ha varit en grå Studebaker-ratt.



Slutligen ett varmt tack till:

Mia, Isabelle och Simon för att ni har trott på mig och att jag skulle klara av projektet.

Mats och Roger för många och goda råd samt att ni stått ut med mitt evinnerliga frågande efter detsamma.

Bror Mats för att du var så negativ och pessimistisk i början. Det sporrade mig enormt och du har mjuknat upp och blivit odelat positiv vartefter. Får man be om hjälp med efterslätningen av fernissan de närmaste 10 åren också?

Pappa och mamma för de goda matlådorna, besöken och all annan hjälp.

Jompa för att han ställt upp när det varit som körigast.

Bengan för fotodokumentationen.

Jonte för de fina kontakterna.

Stockholms Metallsliperi – som trots fullbokat schema och kort varsel tog sig tid med en bunt eländiga lister och beslag.

Träbåtsakuten och dess webmaster samt alla de personer som bidrar med sin kunskap i detta forum.

De tjuvar som otaliga gånger hälsat på i skjulet och inte en enda gång förstört något.

Alla personer i min närhet som stått ut med en tämligen enkelspårig kille under det senaste halvåret.

Johan Ericson

PS. Jag tror mig inte någonstans ovan ha påstått att vi har gjort på "rätt" sätt eller att det inte kan göras på annat sätt. Ingenstans påstås heller att projektet TIN A TIN på något sätt i genomförandet skulle vara överse svårt, heroiskt eller speciellt. Det här var bara berättelsen om hur det gick till i det här fallet och med de här förutsättningarna.

 

 

 



Epilog (2000-09-21)

Nu har vi använt båten under sommaren och allt har gått bra. Hade lite problem med smutsiga bränsletankar och dom kommer tas ur och rengöras i vinter. I texten ovan som skrevs i våras skymtar väl att jag var rätt trött och att det hade tagit på krafterna. De sista 4 dygnen innan sjösättning sov jag sammanlagt 9 timmar. Trodde att jag inte skulle kunna uppbåda någon större inspiration till den här vinterns arbete. Ack, vad fel jag hade. Det dröjde inte mer än någon månad förrän det började suga i skrap- och slipcentrum i hjärnan! Åkte omkring i skärgården och retade mig på de repiga plexirutorna och den flagnande inredningen. Fick hejda mig och tänka på att jag lovat att inte röra båten förrän till vintern. Nu är vintern snart här och det ska bli underbart att få fortsätta.

Vi har fått mycket uppmärksamhet och folk har verkligen visat sin uppskattning för båten. Det har känts underbart. Det är på något sätt kvittot på nedlagd möda.

Johan Ericson

 

 


Tin a tin på Waholms träbåtsfestival 2000



© Träbåtsakuten, Solsystemet Web